Seminarier, Föreläsningar, Presentationer

Seminarier, Föreläsningar, Presentationer

I Skådebanan arrangerar vi seminarier, föreläsningar eller kortare presentationer inom olika genrer ofta i samverkan med andra aktörer. Här kommer några exempel som kan tjäna som inspiration för dig som har vill använda Skådebanans idéer och kompetens i dina egna arrangemang.

Under flera år har vi löpande samverkat med länsmuseet. I programpunkten ”Min favorit” har olika personer valt konst ur museets samlingar och gett sin personliga tolkning av dessa. I en föreläsningsserie med utgångspunkt i kulturarvet har inbjudna person gett oss nya perspektiv. Bland andra var Anders Rydell på plats strax efter valet 2018 och reflekterade över det nya kulturpolitiska landskapet.

Även i samband med stads- och konstvandringarna i Nässjö har Ulla-Britt Lindqvist gett oss ny kunskap och nya perspektiv på väggmålningar, skulpturer och arkitektur. Ibland har hon utvidgat kunskapskretsen med experter av både väntat slag som exv. arkitekter och mer oväntade som exv. idrottsledare. Dessa vandringar i staden ger också publiken stora möjligheter att påverka innehållet med sina funderingar. Kan väggmålningar bygga gemenskap? Identitet? Hur bygger idrottsrörelsen normer? Vilka krav ställer kommunen på oss som erbjuder verksamheter för ungdomar? Kan konsten och kulturen ge möjlighet att diskutera normer på ett inkluderande sätt? Frågorna är ofta många och allvarliga.

I Råslätt, Jönköping, gjordes en vandring för att undersöka det samtida kulturarvet. Områdets tillkomst och historien om miljonprogrammet och den yttre miljön och den offentliga konsten blev startpunkten. På Råslättskolan berättade rektorn om skolans miljö och konstverk. Vi tittade specifikt på inredningen och konst av Arezoo Ghaeedvand och Eric Magassa. På fritidsgården guidade konstnär Mario Rojas som har haft uppdrag att skapa en trivsam och funktionell miljö.

På en kulturarv- och konstvandring på Höglandssjukhuset i Eksjö presenterade Ulla-Britt Lindqvist följande konstverk Pärlfiskarna av Ann Magnusson, Tre harar vid namn Jocke, Amos och Pedro av Katarina Vallbo och Keramik av Amie Stålkrantz. Hon berättade om hur konstnärerna tänkt och vad de velat tillföra sjukhusmiljön. Namnet Pärlfiskarna kommer till exempel från filosofen och den politiska tänkaren Hanna Arendt och hennes tankar om ondskans mekanismer. Titeln Pärlfiskarna ger associationer till hur vi genom hela livet kan och behöver söka efter det som är gott och hoppfullt inom oss själva och andra. Det goda och känslan av välmående är inte självklara att få tillgång till för människan och det negativa, till och med ondskan kan ta över. Grundtanken i konstprojektet är att förmedla hopp om någonting annat än det som är destruktivt, skrämmer oss eller gör ont.

Med hjälp av Emilie Karlsmo, lektor i konstvetenskap vid Uppsala universitet, utforskade vi hur det står till med intresset för att bygga monument. Monumenten (minnesmärken) ökade stort på 1800-talet. De pekar tillbaka på antiken och historien och behövdes för att stärka nationalismen. I Sverige hade vi då lite svårt att ta nationalismen på allvar. På 30-talet förändrades utsmyckningar och monument. Nya postanstalter, sjukhus, gymnasieskolor o dyl byggdes och konsten skulle vara folkbildande, idylliserande men hade även modernistiska inslag. Oavsett innehåll var det mannen som representerade platsens historia. Kvinnan förblev passivt väntande. För några årtionden sedan kunde vi se monumentens återkomst. De firar inte några segrar. De hyllar inte krigshjältar. Snarare kännetecknas vår tids monument av offer och sorg. Exempel på detta är Peter Eisenmans monument över förintelsen i Berlin, Maya Lins monument i Washington över offren i Vietnam eller Miroslav Balkas Estoniamonument i Stockholm.

Lämna ett svar