You are currently viewing En egen röst – Äldre höjer sina röster Film för 60+

En egen röst – Äldre höjer sina röster Film för 60+

  • Inläggskategori:2021

I projektet En egen röst har vi fokus på utveckling med hjälp av konstnärlig metodik. Det offentliga rummet, som även innefattar nätet, har vi alla tillgång till. Det gör det till en viktig demokratisk arena för konstens tillgänglighet. Tillgänglighet, Mångfald och Demokrati är centrala i all verksamhet som Skådebanan driver.

Vi hann precis avsluta grundkursen i Film för 60+ innan de nya och striktare Coronarestriktionerna kom i november 2020. Positiv förväntan inför fortsättningskursen förbyttes i oro och kursledningen måste återigen tänka om och tänka nytt.

Vi arbetade intensivt med digital anpassning men det dröjde ett bra tag in på 2021 innan vi kunde starta med möten i olika konstellationer och individuella rådgivningsmöten via Zoom eller Teams. I den gemensamma, slutna, Facebook-gruppen lades filmer ut och diskuterades. I en del sessioner hade vi bestämda teman som exv. intervjuteknik, att gå på kurs digitalt.

Vi hade en hel del strul med tekniken hos flera av deltagarna. Även om vi försökte göra det digitala så levande som vi förmådde är vår samlade bedömning att ingenting övertrumfar de fysiska träffarna. En större dynamik och en mer levande dialog underlättar utbyte av erfarenheter och frågor.

Efter sommaruppehållet hade vi äntligen en första fysisk träff. Vi började med en övergripande repetition. Deltagarna hade skickat in filmer eller filmklipp. Vi tittade på dem, reflekterade och diskuterade tillsammans. Nästa steg blev att filma ute i det fria. Som förarbete fick deltagarna formulera och visualisera en filmidé – anpassad till platsen Hembygdsparken – i form av premiss, enrading och ett kort synopsis. De ritade ett manus på fyra bilder där varje bild var en scen.

Vi djupintervjuade två deltagare. Båda hade fördjupat sina uttryck och intressen. En, från början digital skeptiker, framhåller nu filmande och redigerande som konstnärligt medium. En har under många decennier fotodokumenterat livet och nu kunnat använda gamla foton och dessutom kompletterat den med rörlig bild.

Tack till Studieförbundet Vuxenskolan för stöttning och entusiasm. Vi tackar förstås även Familjen Kamprads stiftelse för bidraget som gjorde allt detta möjligt.

Lämna ett svar